annicastrumpan

För en vecka var allt bra, toppen kalas...våren var på väg och tankarna om sommaren blev allt verkligare. Då kom det, två dagar av toksnöande. Kallt, blött och massa att skotta bort. Blev lite trött på livet. Sen att jag och Bempa hade bråket som kanske kommer komma till världshistorien. Jag har nog inte varit så arg på någon på några år. Fly förbannad var jag, han snodde min mobil och skickade ganska opassande sms till alla mina tjejer, inte OK! Var till och med så arg så jag bytte bort ett skift på jobbet för att jag inte kunde se honom. Men ja, det höll i sig i några dagar men nu är allt tillbaka igen och han har skämts. Så bråk med Bempa, snö och Mika som kanske måste flytta blev lite förmycket för mig så när min dejt i tisdags inte att hört av sig (hans mobil var sönder visade det sig senare) när jag vakande upp vid kl 8 på kvällen och hade sms:at honom vid 18. Kunde inte vara hemma, drog på mig kläder och gick ut i mörkert. Mot pubben för att titta på en fin grabb som spelade poker, men det var inte nå vidare kul så skickade ett sms till världen bästa mika. Hon som inte ville gå ut igentligen utan vara hem, hon kom dock ner för att avnjuta lite mat och lite öl. Prata igenom livet och gnälla lite på allt. Visste ni förresten att kvinnor som pratar om deras känslor skickar ut samma signaler ut i kroppen som vi gör när vi äter typ chocklad, våga prata mera säger jag!

Dagen efter började resan som väckte min själ och stälde allt till rätta. Jag, Mika, Maria och Lisa tog bilen och begav oss till Vancouver Island. Såg inte så mycket av resan ner till Victoria som är huvudstaden på ön (som är lika stor som irland) för jag var så trött, sen natt och mycket som har hänt. Vyerna över med färjan tog all energi. I Victoria besöktes underbara affärer, år lunch i marketplace och vandrade längst med kajen. Njöt av blommor och blommnade buskar i parken och åkte ner till havet för att dansa med fåglarna. Livet började återvända, mitt kalla och ilskna inre smälte bort någonstans mellan blommorna och havets lugnade brus. En liten nananap sen begavs dig ut för middag som var hur got som helst för att avsluta kvällen på en Skottskpub där det firades någonting, så det var skottiskt live musik och dansförestälning och jag även om jag är pank som en kyrkråtta tog mig en fin cider och njöt. Njöt av att vara utanför Whistler, njöt av mitt underbara sällskap och musiken.

Dagen efter gick vi upp tidigt igen och gick till ett sånt där fräckt frukostställe där pannkakorna var massiva och hur mumsiga som helst. Där servitören fyllde på kaffet hela tiden, vilket var bra för det behövdes för den 4.5 timmes körning till surf staden Tofino. Vet inte vad jag gillade mest på resan men körning dit med vyerna var så vackert så -citat Therese Lundqvist "så vackert så det gör ont i själen" . Tofino var en liten mysig fisk och surfstad, med en massa god mat och vackra vyer. Vi var lite snikiga och åkte till stranden i naturresarvatet där man egentligen beöver köpa en biljett för att vara. Men vi stannade inte så länge men hann ändå leka av oss lite på stranden. Och vi såg minnsan några surfare som trotsade det iskalla vattent och surfade.

Resan var det jag behövde för att hitta mig själv. Jag och Bempa är okej, ilska har aldrig lett till nått gott.
- Älska och förlåta -

Plus att Mika kanske kommer stanna här i närheten iallafall och om hon beger sig till Vancouver Island kommer jag spendera de flesta av mina lediga dagar där, det vill jag lova!